Det här är vår son Hjalmar - Lagkapten i  Team SuperHjalle

Hjalmar föddes med en sjukdom som kallas för L-CMD och som står för LMNA Congenital Muscular Dystrophy. Det är en genetisk muskelsjukdom där LMNA är beteckningen för den gen där en mutation uppstått och CMD står för medfödd muskeldystrofi. 

Denna typ av muskeldystrofi innebär att kroppens muskler ständigt bryts ner och försvagas fortare än de kan byggas upp. Flertalet av kroppens större muskelgrupper påverkas i form av nedbrytning och med tiden även hjärta och lungor.

Hjalmars genfel är en så kallad nymutation, vilket innebär att den inte finns identifierad i något tidigare led i familjen. Sjukdomen är väldigt sällsynt och finns endast identifierad hos några enstaka personer i Sverige. Hjalmars exakta mutation är endast känd hos 2 andra personer i världen.

Det finns idag inget botemedel eller någon behandling som kan bromsa förloppet.

LMNA relaterade muskeldystrofier har på grund av dess sällsynthet inga direktsända galor eller TV-reklamer. De har inga organisationsjättar som stödfonder, inga kända ambassadörer som driver insamlingar eller tusentals aktiva forskare världen över. 

Men även om det är knappa resurser så finns det ljus i tunneln. Familjer och anhöriga världen över driver forskningen framåt med egna både större och mindre insamlingar. Framförallt sker detta tillsammans med den internationella organisationen Cure CMD, som också är Team Superhjalles samarbetspartner. Just nu pågår bland annat ett fosrkningsprojekt i Paris där en närmare kartläggning utförs för att försöka förstå sjukdomen och dess symptom bättre. 

Team Superhjalle startades med fokus på löpning som drivkraft och med målet om att göra vad vi kan för forskningen utveckling. Vi kommer, i vår kamp mot LCMD, sommaren 2019 att arrangera Hjallemilen i Hjärup samt delta i olika lopp lokalt för att uppmärksamma dessa sjukdomar. Vi vill vara med och bidra och känna hopp om att ett botemedel en dags ska finnas för Hjalmar. 

För om inte vi gör någonting. Vem ska då göra det?

Vill du veta ännu mer om L-CMD och genetikens uppbyggnad?

LMNA-genen består av 12 exoner och som gör den, i jämförelse med storleken på andra gener som orsakar kongenitala muskeldystrofier, förhållandevis liten. Den största genen, Tintin, där mutationer också kan leda till kongenitala muskeldystrofier, består av 363 exoner.

Jaha, men vad är en exon?
En gen är uppbyggd av olika DNA-element, exoner och introner. Exonerna är de delar av genen som tillsammans kodar för ett protein. Intronerna är däremot icke-kodande, det vill säga att de inte innehåller någon information om hur proteinet, som genen kodar för, ska se ut. 

Man skulle kunna se de som olika kvarter i en stadsdel - alla består av ett antal olika platser eller adresser med en tydlig avgränsning.. Första kvarteret är en exon, nästa en intron följt av exon osv.. Man trodde först att introner var oviktiga eftersom de inte bildar något mRNA. Det är dock nu känt att sjukdomar kan orsakas av mutationer även i introner, vilket betyder att dessa delar av genen inte kan ignoreras som man först trodde.

...och vad är RNA?
RNA är en förkortning av ribonukleinsyra (ursprungligen från engelskans ribonucleic acid). Det är det kemiska ämnet (molekylen) som bland annat fungerar som en budbärare mellan arvsanlagen (generna) och de proteiner som generna kodar för. 

Budbärar-RNA är en av flera sorters RNA. Vanligtvis kallar man budbärar-RNA (mRNA), efter engelskans messenger RNA.

När informationen i en gen ska användas för att bilda ett protein skapas en kopia av genen. Denna kopia kallas mRNA och fungerar som en mall för hur ett visst protein ska konstrueras.

Vilket protein tilverkas av LMNA genen?

LMNA-genen reglerar proteinet lamin A och lamin C. Båda dessa är kritiska komponenter för funktionen av cellkärnans membran.
 
...och vad gör cellkärnans membran för något?
Vår kropp är uppbyggd av hundra tusentals miljarder celler.Varje cell har en cellkärna och som i sin tur innehåller vårt arvsanlag, DNA. Runt cellkärnan, finns ett membran, som ska separera och skydda cellkärnan från övriga delar i cellen. Membranet reglerar tydligt vad som får komma in och ut ur cellkärnan, vilket innebär att denna funktion spelar en kritisk roll i kedjan. 

När en mutation (förändring) uppstår, som i Hjalmars fall, i LMNA-genen innebär det att proteinet lamin A/C inte kan tillverkas på ett korrekt sätt och som i sin tur leder till att cellkärnans membran inte längre kan reglera vad som kommer in och ut ur cellkärnan. Den kan också förlora och förändra sin form och styrka. Detta skadar då muskelcellen som gör att den bryts ned och inte fungerar som den ska.

Vilka sjukdomar orsakas av mutationer i LMNA-genen?
Mutationer i LMNA-genen kan ge upphov till olika typer av sjukdomar (L-CMD, EDMD, LGMD). Samlingsnamnet för alla dessa sjukdomar är LMNA-relaterade muskeldystrofier eller Laminopatier. 

Det komplexa med mutationer är att även om mutationen är identisk kan den ge upphov till olika symptom hos olika personer. Tidigare, innan genetiken var lika utforskad av människan som den är idag, skapades namn på sjukdomar grupperade främst utifrån olika typer av symptom. I takt med att kännedomen kring genetiken blivit större kan man därav se att samma mutation kan förekomma i olika typer av sjukdomar.

Hur ser framtiden ut?
Hjalmars exakta mutation är endast känd hos två andra individer sedan tidigare i världen. Det kombinerat med, som ovan nämner, att samma mutation ger olika symptom gör det väldigt svårt att sia om hur sjukdomen exakt kommer att te sig framöver.

Ett eventuellt hopp för framtida botemedel och behandlingar av genetiska sjukdomar står  till så kallad genomredigeringsteknik . Den senaste tekniken fick sitt stora genombrott 2013 och kallas för CRISPR/CAS9. ( CRISPR är en förkortning av engelska Clustered Regularly Interspaced Short Palindromic Repeats. )

Den används för att göra riktade förändringar i arvsmassan.Tekniken kan användas för att byta ut enstaka baspar i arvsmassan för att till exempel korrigera en sjukdomsgen. Den kan också användas för att skapa en mutation på en förutbestämd plats i arvsmassan så att proteinproduktionen från en viss gen stängs av eller föra in en gen på en bestämd plats i arvsmassan.

Metoder för att placera friska gener i cellerna görs via vektorer. Detta är bärar- eller transportmolekyler som används som redskap inom gentekniken för att transportera DNA in i en cell. Virus och plasmider (små cirkulära DNA-molekyler som finns i många bakterier) används som vektorer.

Även om tekniken är tillgänglig krävs ännu mer forskning inom området innan ett botemedel finns för dessa typer av muskelsjukdomar. Väldigt förenklat beskrivet är en av dagens utmaningar hur transporten av den friska genen ska göras till cellerna utan att, ex. virusvektorn som angriper cellerna, skadar andra funktioner.


Källor:
Rachel Alvarez, Director of Operations Cure CMD.
genteknik.nu